Till minne av Asta
30 september 2005 kom Asta in som en räddande ängel i mitt liv. Hon var då 7 år gammal. Hon gav mitt liv en helt annan dimension. Den dagen då jag fick förmånen att ta hand om Asta är en av de lyckligaste i mitt liv. Under de fyra åren vi fick tillsammans upplevde vi så mycket. Hon var med mig jämt. Det var Asta som fick mig att förstå hur underbart livet kan vara.
3 juli 2009 somnade Asta in i min famn men kommer för alltid finnas i mitt hjärta!
Saknar dig Mysan!
Siris Blogg 
Vad fint att Asta fått en plats här med. Hon kommer alltid ha en plats hos mig och Ellen också. Hon var speciell!
Fin blogg! Tänk att även du hamnat i bloggträsket =)
Vad fint det är skrivit om ASTA. Det är ju så att den första hunden är myckt speciellt.
Kram till Er bägge.
Vi kommer aldrig glömma finaste tant Asta!
Asta, vår Mysan är alltid med oss i tanken och vi glömmer henne ALDRIG.Hon betydde så mycket för oss och all den glädje vi fått uppleva då vi fick äran att passa henne, när matte var upptagen, är näst intill oersättlig.Vi älskade henne och jag tror att det var ömsesidigt,hon visade oss det så tydligt.
Älskade vovve ha det så bra där du nu befinner dig och busar med alla smådjuren.
Kramar från Mormor.
Tack Anna!
Tårarna kom när jag läste detta… hon var så go. Jättefin blogg.